Igår hände det något stort, något riktigt stort i gaming världen. Eller får jag skriva så? eftersom jag känner så?
Destiny 2 släpptes till PC! Det är nog något av de bästa som hänt i år.
Destiny förändrade mitt liv, Destiny fick mig att få ny gaming vänner, Destiny fick mig att komma in i gaming världen, Destiny fick mig att börja streama och Destiny är rent av kärlek!
Det finns 3 spel som får mig att känna så. Men nog om det!
Vad tycker jag om Destiny 2?
Ibland blir jag så jävla ledsen, så ledsen att jag egentligen inte vet om vänskapen är för att personen tycker om mig för den jag är eller för det jag gör.
Ibland kan jag verkligen inte se skillnaden på vad som är vilket. Det är sjukt att jag ens behöver tänka på något sånt.
Folk, människor, NI…. Folk verkar inte förstå hur hårt jag jobbar, hur många timmar jag lägger på saker för att ens kunna gå runt ekonomiskt. Jag är där jag är idag för att jag jobbat stenhårt.
Jag har ett par fina vänner och jag kan räkna upp de på en hand. Dessa vänner har aldrig frågat mig om gratis prylar, NÅGONSIN! ALDRIG!
Varje dag, jag skojar inte, varje dag är det någon som frågar mig om jag kan hooka personen med saker, människor eller annat. Det kan vara människor jag aldrig pratat med, människor jag kände en gång i tiden eller bekanta. De skriver endast när de behöver något.
-Kan du fixa detta spel till mig?
-Du vet mina klädstorlek, fixar du?
-Har du en extra biljett som jag kan få, eller kan du fixa en extra biljett?
Bara lite exempel på saker o ting. HUR FAN SKA JAG FIXA NÅGOT? HUR? SÄG MIG HUR?
Så här ser mina dagar ut ungefär: Jag vaknar 2 timmar innan jag ska gå till jobbet, jag fixar mig på 20 min och resterande tid lägger jag på att jobba med olika projekt, svara på mail eller annat som behövs fixa. Sen går jag till mitt heltidsjobb som är på en fritidsgård. När jag kommer hem sitter jag antingen med en livestream, går på ett möte eller annat som är jobbrelaterat. Någon gång träffar jag någon av mina vänner för en fika eller middag.
När något kul händer så skriver jag det på facebook och då har jag ungefär 10 personer utan att överdriva som skriver att de vill att jag ska fixa samma till dom. Efter att ha läst 3e personen som skriver det så blir jag trött och då får jag ett ”jag skoja bara”
Alltså jaaaa… alla skojar och jaa de e SÅ KUL. Jag ligger på golvet och skrattar för att ditt skämt var så jävla kul.
NEJ, jag blir trött, jag blir ledsen. Jag blir sjukt less på allt, på människor. Kan ni bara sluta!
Så här funkar det. Jag får ett spel eftersom jag har en stream där jag live streamar spel, jag får spelen innan de släpps för att även kunna göra video för min kanal ifall jag skulle vilja göra det. IBLAND får jag extra spel som jag ska göra tävlingar utav, tävlingar på min stream. Det betyder inte att DU kan skriva till mig på FB och säga att jag ska ge dig spelet.
Oftast så brukar jag skriva på FB om att jag har en extra biljett till en konsert och vill ta med någon för att vara snäll, men folk blir så jävla giriga att de skriver att privatmeddelande om att jag ska ge dom biljetter.
Girls Night Online kan vara något av de viktigaste som finns i gaming världen just nu om jag får säga så, vilket jag får!
För drygt 2 år sen kom idéen till efter att ha varit på Inferno Online några gånger. Saknaden av att ha tjejkompisar som spelar var stor.
Jag mins att jag skulle komma till Inferno Online på kvällen och de va en lång kö utanför där det stod massor av killar. Jag smsade den tjejen som jobbade på IO som jag precis lärt känna och frågade om hon kunde komma ut och hämta mig. Jag va inte nervös, men jag kände mig obekväm. Kunde känna att alla kollar på mig, som om jag vore en liten köttbit som alla ville komma åt. Jag insåg hur fel denna känsla var och att jag bör inte känna så, varför ska jag känna så?
Så här började mitt samarbete med inferno online:
Jag ville börja streama CSGO och hade ingen dator, så jag kontaktade IO för ett samarbete och när jag berättade för Axel vad jag kände gällande att få fler tjejer att komma hade dom också tankar om att styra upp ett event och de frågade om jag ville vara med. Ni kan ju läsa här nedan hur det gick till.
Vi träffades någon dag efter och då kom vi fram till att jag ska hosta tjejeventet som idag heter Girls Night Online. Nov 2015 föddes idéen och samarbetet. Vi har gått igenom mycket ihop jag och Axel, men han har inte tvivlat en sekund på mig och jag har fått 100% uppbackning från alla på IO. Min kärlek för IO är extremt stor och jag är otroligt tacksam över chansen de gav mig.
Det tog ca 1-1½ år för att få in en rutin och få det som vi ville. Men här är vi idag där jag står som projektledare. Nu har jag tagit in en till tjej i våran grupp och jag är otroligt nöjd över det!
2 år senare och jag har fått lära känna riktigt grymma tjejer och faktiskt börjat hänga med en del, drar även med dom på gaming event. När dom blir glada så blir jag glada.
Jag har även utökat mitt team och tagit in Nonno som jobbar på IO. Jag är så peppad eftersom hon har även blivit en fin vän, någon jag spelar Destiny 2 med typ hela tiden. Plus att Nonno är så jäva bäst, hon kompletterar mig. Hon kan saker som jag inte kan vilket är exakt det jag behöver i mitt team.
Vi har haft ca 150-200 tjejer på våra event, förra eventet hade vi ca 100 st som kom.
Resultatet av detta är att mycket fler tjejer befinner sig på Inferno Online.
Imorrn ska vi planera nästa år och förhoppningsvis går vi ihop med DH och NärCon då de visat stora intressen och vi redan haft möten med dom. Fatta hur jävla grymt det kan bli.
Men… Detta hade aldrig hänt om jag inte hade haft riktigt GRYMMA människor som trott på oss, alla våra samarbetspartners har haft en stor roll i detta.
Tack för ett super bra år och tack till alla tjejer som kommit!
Inferno Online, jag älskar er!
Nu när jag tänker efter måste jag säga att jag tycker synd om alla som spelar Destiny 2 och aldrig spelat Destiny (1). Varför?
Jo, för det finns en historia bakom Destiny 2. Nu har de ”onda” tagit över de gamla planeterna, men vet de nya spelarna hur fint det såg ut innan dom tog över?
Hur var det att spela utan att ha ett Skydd man kan ta upp då o då när man spelar? Förut fick man gömma sig bakom en sten eller liknande när det kom för mycket fiender. Nu är det bara att trycka på V på PC så kommer det upp en transparent litet skydd som gör att man kan gömma sig bakom. Rena rama lyxet måste jag säga. De fick heller aldrig testa Gjallarhorn. Vapnet alla ville ha och vissa kämpade i 1 år för att få den. Saknar vapnet måste jag säga.
I Destiny 1 fick vi välja vad vi ville spela i Crucible. Nu har vi 2 val, Antingen quickplay eller comp. De fick inte heller uppleva Mayham. Vart är Mayham? Kommer Mayham tillbaka? Låt oss hoppas, för det var ett av mina favoriter och jag älska hur snabbt allt gick.
Förr kunde man köra PVP 6VS6 men nu är det 4vs4 vilket jag faktiskt kan tycka är lite roligare, lättare och snabbare. Men det var kul när man kunde va så många fler.
Nu har de förenklat flygningen över alla planeter och tower vilket jag tycker är riktigt bra, även att hämta alla quest. Nu slipper vi dra till tower för att hämta de olika questen. Även de där är ett lyx som vi inte fick ta del i D1.
Jag har inte hunnit spela så mycket Destiny verken på PS4/Xbox eller PC. Men om jag får välja så föredrar jag PC och det är något av de bästa ”uppdateringarna”. Allt är enklare och roligare på PC, de går snabbare och grafiken är sjukt mycket finare. Eller är det för att jag har en så mycket bättre skärm en tv?
Jag är lika förälskad i D2 som jag var i D1. Det pirrar i magen varje gång jag tänker på spelet och får tid för att spela.
Min önskan är att D1 kommer till PC eller att man får spela endast storyn från 1an. Kanske att de bara la till spelen och de blev som två olika världar i 1 spel.
Om någon har Destiny 2 på PC och vill spela så lägg gärna till mig: Duvetinte#2440 så spelar vi!
Nu är jag light 250 och har en bit kvar, men de går mycket snabbare att lvl upp på PC. Blir även en Destiny stream senare ikväll!
Hur lyckas man följa drömmen? Hur lyckas man göra det man älskar?
Är det okey om jag säger att det är superlätt? Eller blir någon arg på mig? Jag lovar er, det går om man vill och vågar. Om man inte är rädd för att misslyckas dvs!
Många frågar mig om hjälp, många vill även ha det serverat på silverfat vilket kan göra mig rätt förbannad, för inte fan fick jag det serverat utan jag slet hårt för allt jag har idag. Har du försökt själv? inte en gång, men har du försökt 10 gånger och misslyckat 9 gånger? För har du det så har du kommit en bra bit på vägen.
Tänkte dela med mig av tips på hur man kan gå till väga, hur man ska kunna ta sig till målet. Jag är inte i mål en, jag är långt i från mitt mål eftersom jag får större mål hela tiden.
För att förstå mig måste ni få en kort bakgrund på hur allt började.
Jag startade bloggen duvetinte.se för att jag ville göra något ”stort” – Skrev ett inlägg och ”dissade” ordet artister, tyckte inte att folk skulle kalla sig för det (hade dålig kunskap då) – inlägget hamnade på blogg.se första sida och jag fick mycket hitts – Jag fick kontakt med Adam Tensta & J-Son – Började hypa J-son’s musik i min bloggen – han började dela min sida – MÅL: konkurrera med kingsize, idag är jag en del av kingsize – Inspiration: Ametist – Duvetinte blev en hiphop blogg – en FB sida skapades – Hypade mer en jag behövde – Var överallt, syntes överallt – Bad artister jag träffade på säga ”kolla in duvetinte” på video – Mer hype – taggade alla jag skrev om – bad folk dela – var super jobbig – spammade – byggde varumärket Duvetinte på 5 månader – Började göra intervjuer med Sveriges bästa artister – mål: att skapa en plattform för up’n coming artister – släppte exklusiva låtar – Mål: ALLA skulle veta om duvetinte…..!
För att göra det kort och gott: jag la till alla artister jag kände till på facebook, små som stora och sedan skrev jag till dom:
”Hej, jag har en hiphop blogg, skicka mig gärna din musik när du släpper”
När de skickade musik la jag upp, skickade länken till de och dom blev super glada och delade mer eller mindre.
Sen fick jag självklart massor av skit för att jag var väldigt ärlig, men det uppskattades extremt mycket samtidigt.
Ni förstår vad jag gjorde? Jag var en jobbig jävel. Men varje gång jag gjorde något blev jag inspirerad att göra något mer och något större.
HEMLIGHETEN TILL ATT LYCKAS ÄR ATT VÅGA MISSLYCKAS
Jag var inte alls rädd, för syns du inte så hörs du inte. Jag tog plats, jag körde bara och är man rädd så kanske man inte ska göra det, då kanske man ska hitta något annat o göra. Man får absolut inte vara rädd eller tänka OM, utan kör bara.
Vid denna tid fanns det bara Facebook, Youtube, Myspace och Twitter. Men vi var väldigt få människor men extremt starka människor som kämpade för svensk hiphop.
Så vad hände sen? Jag fick för mig att börja med gaming.
Jag gick över till kingsize som fotograf – intresse för bloggen blev mindre – kingsize fick veta att jag spelar mycket tvspel – skickade mig till Gamescom med Xbox och där förändrades mitt liv.
I Tyskland blev jag insmugglad hos Activision och fick kontakt med Boel som då jobbade där. Jag berättade om min kärlek för Destiny och om bloggen duvetinte.se. Jag gjorde ett bra intryck och det var så allt började.
Boel blev en typ av startpunkt. Någon månad efter det började jag streama tack vare min barndomsvän som berättade om twitch. TACK FREDDY <3
Vad hände sen?
När jag påbörjar något så går jag ALL in, jag lägger all min energi på det.
Jag blev någon typ av spelredaktör på kingsize, fick inte betalt men jag hade mål ”ta över världen”
JAG, inte du, inte han bakom dig, inte din kompis eller min kompis, utan JAG började leta på sociala medier efter folk inom gaming branschen. Jag hade redan Activision, de gav mig spel till streamen och saker jag kunde tävla bort. SJUKT KUL!
Här är mitt första möte med Magnus på Ubisoft. Det tog ett tag innan han faktiskt svara på mitt mail, jag skrev och frågade om han hade fått mitt mail, men så här började min konversation med honom. I mailet hade jag skrivit vem jag är, vad jag gör, vad jag vill göra och vad jag gjort.
Detta hände 2015, jag va 50% streamer och 50% spelredaktör. Men kingsize gav mig inga kontakter, utan jag va tvungen och skapa kontakterna själv.
Detta gjorde jag.
Vad har du att förlora? Vad är det värsta som kan hända? Att du får ett nej? Och du kommer få 100 nej för att sedan få ett starkt JA! Lovar dig
Idag hittade jag en asfet instagram konto som hade så jävla snygga kläder, jag dog. Jag följde dom och skrev ett ”hej, kan jag få mailadress till personen som har hand om PR/collab. Har en idé om en fet grej” Idén är inte så jävla fet egentligen, men jag tycker att mina idéer är så jävla bra och jag tycker att det jag gör är jätte bra. Jag är inte rädd utan jag tror på mig och det märks på hur jag skriver. 30 min senare får jag ett svar där det är en mailadress och avslutat med en pussgubbe.
SÅ JÄVLA LÄTT!!
Nästa steg är att de ska svara på mitt mail och gilla det jag skriver, men jag tror på mig själv som varumärke. Säger dom nej så är det okey, då återkommer jag när jag har en annan idé.
Folk säger till mig att fixa kontakter och gratis prylar, gör det själv! Inte så jävla svårt. INSTAGRAM KOMPIS, INSTAGRAM!
Idag fick jag en ”jag vill va med på ….. radiokanal, hur gör jag, de svarar inte” Då har du inte försökt tillräckligt, kontakta dom via deras hemsida och instagram, kolla vilka som har taggat dom på instagram, börja följa den personen, skriv direkt till programledaren.
Folk ger tyvärr upp för snabbt. Fattar ni hur jävla enkelt det är?
Med 100 följare på twitch blev jag en av de första i Sverige som faktiskt fick streama ett Ubisoft spel innan de släpptes, detta spel förändrade min stream och jag fick sjukt mycket följare, även nya vänner från hela världen. JAG HADE 100 FÖLJARE! Men vi kanske borde fråga Magnus vad han tyckte om mig?
En sekund, ska fråga……
inget svar…. Jävla Magnus, vad seg du är!
En timma senare……
Tack Magnus för dina fina ord, du är och kommer alltid ha en viktig roll i min karriär!
Kanske var det mitt driv som fick folk att börja samarbeta med mig? Den som var svårast att få på sin sida var Tove från Bandai Namco, jävlar vad hon va stenhård, kontakten fick jag från Boel och efter att jag hade skrivit till Tove så rekommenderade även Boel mig. Kommer aldrig glömma hur jag kämpa med att charma henne. Men jag lyckades. Jag gav inte upp, jag försökte få henne och skicka mig spel så jag kunde lägga upp och även streama. Tove och jag har gjort sjukt grymma grejer ihop och hon är en jätte fin vän som jag verkligen tycker om.
Kort där efter starta jag upp Girls Night Online och målet var att ALLA skulle veta om den och även vem jag är. När jag menar alla, då menar jag folk i spelbranschen, företagen….! Jag är inte där en, men HEATON FÖLJER MIG PÅ TWITTER FÖR ATT VI SKA GÖRA EN GREJ IHOP! Det gick snabbt, de gick jävligt snabbt.
NärCon, DH, Twitch….. Alltså den här uppbackningen är helt sjukt!
Så fort jag ”misslyckas” blir jag motiverad. Så fort någon ”trycker ner mig eller försöker få mig att se dum ut” så blir jag motiverad!
Vänta bara, du ska få se vad jag kan göra. Jobbar hårdare och gör sjuka grejer.
Socialamedier är bästa sättet till att skapa följare, facebook har massor av onödiga grupper som man kan lägga upp sina grejer på, man kan även be sina vänner att dela. Tagga företagen, tagga folken, TAGGA ALLA! Jag gjorde ett par gratisjobb för att kunna sedan få andra jobb. Både Activision och Blizzard har bokat mig för olika typer av jobb. En är faktiskt redan nu på torsdag. Livet är nice när man får betalt för saker man ÄLSKAR!
Men för guds skull, GLÖM INTE: Synd du inte så hörs du inte!
Räcker det här? tror ni att ni kan försöka själva lite?
Jag kan även tillägga att boken How to be a BAWS har hjälpt mig sjukt mycket, det är typ min bibel. Den säger allt…! Böcker inspirerar mig, musik inspirerar mig.
Om jag ser att du verkligen krigar med det du gör så hjälper jag dig. Fråga bara Straholic. Jag gav han tips och jag presentera även honom för folk, jag ser hur han verkligen försöker och jag blir så glad av det. Jag ger en extra knuff.
Min vän Emina är ett annat exempel. Jag lärde känna henne via våra följare på twitch, de va dom som presentera oss för varandra. För ett tag sedan började hon spela väldigt mycket R6, jag presentera henne för Magnus på Ubisoft. Jag ville att hon skulle få kontakt med dom och börja samarbeta med dom. Jag presentera och sedan fick hon ta det vidare.
Dessa människor har ett väldigt stort driv och jag tycker dom gör sjukt roliga saker, jag gillar det!
Så med andra ord, KÄMPA!
Några frågor på det hela?
Det är något med trolls som jag kan tycka är roande. Jag kan inte sätta finger på vad det är, men det är något…!
När jag var liten blev jag mobbad för att jag var från Iran. Jag blev mobbad på grund av landet jag kom i från, de tyckte att Iranier var håriga. Jag fick ta mycket smällar som liten och de har nog gjort så att jag klarar av mobbare i vuxen ålder. Kanske också för att jag jobbat med ungdomar sen 12 år tillbaka.
Under min uppväxt har jag lärt mig att hantera dessa mobbare och det kan va anledningen för att jag kan hantera troll. Eller så är det för att jag växt upp med bara killar. Jag vet inte!
Men vad jag lärt mig är att aldrig ta åt mig av vad de säger, speciellt när de sitter bakom datorn och skriver massa skit.
För 2 år sen när jag började streama hade jag väldigt mycket troll som kommentera massa skit och då bestämde jag mig för att ha kul med dom och skapa en god och positiv stämning i min stream. Vilket jag lyckades med. Jag brukar bjuda in dom för en diskussion för att förstå dom bättre, kanske för att jag vill även skapa en förändring hos dom. Och vet ni vad, jag har lyckats massor av gånger. en av mina mods va i stort sätt en av de största trollen. Nu är han en av mina vänner som jag snackar med nästan hela tiden.
Jag ger dom inte onödig uppmärksamhet, jag blir inte arg på dom och jag ger dom inte verktygen till att fortsätta. Det är jag som har makten, jag bestämmer om jag vill ha kvar dom eller inte. Det är jag som kan porta dom. Och det vet jag, jag vet att jag har makt.
Det är lite som när man jobbar med ungdomar, när man börjar på ett nytt jobb så testar dom en extremt mycket och så är det med trolls. De kommer in och slänger ur sig onödig kommentar för att se hur man tar det. Blir man arg blir det roligare, skrattar man eller driver med dom så slutar de.
Det finns en sak jag inte tål och det är rasistiska kommentarer, dom får en ban direkt.
Vissa säger att man ska bana dom direkt, men jag kan inte bana någon direkt, jag måste prata med dom här små vilsna människor.
Ett annat exempel är att en större kvinnlig streamer kom in på min stream och hade världens attityd, hon påstod massor av saker, skrev skit och jag blev sjukt frustrerad och tänkte hur fan kan hon skriva sånt här. 6 månader senare fick vi kontakt på facebook och hon bad om ursäkt. Idag är vi vänner och hon har varit på mina Girls Night! Hon förklarade anledningen och jag lyssnade på vad hon sa. Jag ger folk chanser. Jag blev dock super lack, men visade inte alls min frustration och det gjorde att hon slutade.
Med andra ord, jag behandlar mina trolls som första dagen på jobbet. Och det har fungerat väldigt bra under dessa två år. Vet ni hur jag vet detta?
Jo för en gång kom en snubbe in på min stream och skrev något opassande och jag svarade med humor och han blev förvånad över mitt svar, han va inte redo på att jag skulle driva sönder. Nu är han en trogen följare eftersom jag tydligen är väldigt positiv och ser till att ha kul när jag streamar.
Jag försöker få dom o tänka till och om jag kan skapa en förändring i min stream så kanske de inte går in på någon annans stream och säger något dumt! Jag får hoppas!
För allt jag vill är att skapa positiva förändringar, att skapa en bättre plats, en tryggare plats samtidigt som man har kul!
Slängde upp en video från min födelsedag där jag faktiskt har roligt med en troll! Jag har slängt ut han från streamen många gånger. Denna gång ville jag se om han vågade komma in på Discord, för oftast skriver dom och sen när det väl kommer till saken så blir dom tysta! Men denna kille kom in på discord.
Min första tanke var, vem kommer lacka mest på spelet? Vem kommer säga ”hur kan South Park existera”. Sen slog det mig, South Park är en parodi på verkliga livet.
Jag växte upp med South Park, det var favorit tv-serien. Under min uppväxt skrek jag They killd Kenny. Jag tyckte synd om han som fick dö varje gång. Jag var ett speciellt barn under min uppväxt, var inte som alla andra. Men det är ingen nyhet.
För ett år sen hypades jag av att spelet skulle släppas, fick pröva spelet i ett stinkande rum i Tyskland. Rummet luktade prutt eftersom man kunde välja om man ville spela spelet och känna pruttlukten. Nej tack!
Jag blev extremt hypad på spelet, längtade att få fortsätta spela detta galna och vulgära spel, men ikke sa nikke. Det dröjde 1 år innan spelet fick komma ut. Bättre sent en aldrig om jag får säga så.
3 timmar in i spelet och jag är fast, min karaktär är verken en tjej eller kille. Har en BH på huvudet och en prinsessklänning. Så ser hen ut och så vill jag att min gubbe ska se ut.
Under spelet så hamnar jag i ett rum med två äldre män… ni fattar? Vi har hört många historier och läst om präster som sexuellt utnyttjar barn. Men här var jag hjälten, här skulle jag slå dom. Prästen tog ut något från rumpan och började slå sig själv. Jag skrattade nästan att jag grät, mina följare skrattade, vi alla på streamen skrattade. Är man fin i kanten så rekommenderar jag inte detta. Kan man ta humor, skratta och förstå så rekommenderar jag spelet.
Men för att förstå spelet så borde man spela 1an. Jag fick en kod, testade 1an i ca 20 min och stängde av den. Jag fattade inget, var förvirrad och kände att detta var inget för mig. Så är det ibland
I det nya spelet springer du runt och tar bilder med människor för att bli populära, du kan bli nekad av folk för att du inte är tillräckligt populär, lite av vad som kan vara i verkliga livet. Hahah!
Igår hamnade jag på en strippklubb och helt plötsligt skulle jag ge en lapdance till en man för att lura honom information om en kvinna jag letade efter. lapdancen gick ut på att jag skulle prutta på honom. Helt sjukt! Jag kunde inte låta bli att skratta. Allt jag tänker på är hur de kommer på sånt här, vad tänker dom på när de gör spelet och även alla serier.
Jag har äntligen hittat ett spel som jag kan spela i timmar utan att bli arg eller uttråkad. Jo lite arg blir jag när jag inte förstår att jag ska kasta en prutt på väggen för att öppna en lucka. Förvirrad roligt!
Kan man ta allt med en nypa salt, förstå ironin och inte ta illa vid så rekommenderar jag spelet. För jag kan absolut inte sluta spela. Älskar verkligen hur de driver med verkliga livet, hur det ser ut fast med en twist på det hela!
jag kan inte kalla detta för en recension, men hade det varit en recension så hade den fått 4/5. Det enda som fattas är möjligheten att spela med vänner och rädda världen, kanske borde dom lägga till en onlinemode där man kan gå ihop och slåss mot andra människor.
Jag vill veta hur spelet slutar och det är just den saken som också får mig att vilja fortsätta spela. Nyfikenhet.
Spelet finns ute på PC, Xbox och Ps4. Själv kör jag på PC.