Så sjuk mycket jag har nu o göra.

Ligger efter med väldigt mycket saker och nu. Måste fixa plugget och andra saker. Men det känns som om jag inte kommer någonstans trots det hårda jobbet jag lägger.

Men jag måste få in rutinerna och börja göra smartare val.

Idag är det sista dagen på DBT behandlingen. Jag kommer självklart fortsätta ha kontakt med min behandlare pga trygghet. Jag är nog inte redo att släppa taget helt. Men Det är sista dagen på gruppterapin. Detta har vart den viktigaste saken i mitt liv och jag vet att jag kommer bli jätte ledsen när jag måste säga hejdå.

Men jag har märkt vilken stor förändring jag gjort den senaste året… och det är helt sjukt hur det slutar!

När jag började min behandling för lite mer en ett år sen så hade jag precis träffat en snubbe. När jag träffade han så gick i stort sätt allt åt skogen, jag va ett nervvrak och visste inte alls hur jag skulle göra. Jag mådde i stort sätt piss och kände hur livet ba sög. Jag mådde så jävla dåligt och att dejta den snbben gjorde saken absolut inte bättre, utan sämre om jag får säga så.

Jag har alltid haft en 2 veckor förbannelse. Efter 2 veckor så fakka sig allt vilket det gjorde med den där snubben. Allt gick för snabbt. Hur som helst, jag överlevde det, jag lärde mig och ta kontroll och hantera det.

Nu ett år senare har jag återigen börjat träffa en kille. Jag är väldigt anti killar och vill typ inte dejta. Så jag gör det väldigt sällan. Men det tog mig 1 år för att börja prata dagligen med en kille, träffas och umgås.

När jag ser tillbaka hur jag va för ett år sen och hur jag är idag så kan jag se dom stora förändringar just i kärlek. Jag blir inte ”kär” på en gång. Jag tycker om denna kille väldigt mycket, det gör jag. Och självklart får jag mina utbrott då o då. Men där kommer ADHD in i bilden. Men det som är så bra med han är att han blir inte arg, han ber mig inte dra utan han lyssnar och har en sån mjuk röst att jag blir lugn. Han blir inte arg och säger massa dumma saker till mig. Han förstår, han vänder på allt och försöker få mig o tänka annorlunda. Det där, de kallar jag för guld.

Vi har snackat i 2 månader, det är sjukt, 2 månader. Jag tänkte 2 veckor och sen fuck off. Men vi är i första fasen, dejtar. Och jag har ju alltid bråttom, så jag vill bara stressa fram saker medans han vill verkligen lära känna någon. Smart kille!

Trots att jag inte får exakt allt jag behöver i detta så lär jag mig hur jag ska hantera saker, jag har blivit lite mer av att jag inte orkar bry mig om saker o ting. Hur som helst, känslan är skön och att må dåligt är inte lika jobbigt, panikattackerna är inte lika farlig och ångesten kan jag hantera.

Så med andra ord. FUCK OF BORDERLINE! Jag äger dig, du äger inte mig. Jag bestämmer och du lyssnar!

Ibland undrar jag hur jag klarar av allt jag gör. Det är helt sjukt. Men sen blir det mer fokus på vissa saker och mindre på andra.

Som bloggen, den åker långt ner på prio listan. Tyvärr.

Just nu ligger Spel & Dj på topp. De ligger nog på topp för att jag slipper sitta och jobba med människor, jag kan vara i min egen värld, skapa den som jag vill och sätta egna regler. Jag kan försvinna lite från den vanliga världen. Hänger ni med?

Jag tycker det är skönt så. Jag trivs bäst så.

Varje gång jag tänker på jobb så pirrar det i magen och jag känner en lyckorus. Det är så jävla sjukt att jag kan känna så. Den känslan man känner när man är kär, den känslan får jag så fort jag tänker på all spännande jobb jag sa göra. Blir lycklig i hela kroppen och jag älskar den känslan. Älskar den jobb känslan jag får, den rusningen och pirret i kroppen.

Men igår var det en dag då jag mådde bara skit. Jag va sliten från Danmark, lite sömn och känslorna gick upp o ner. Jag tog över Malcoms plats i CoD bilen och sedan va det bara hem, duscha och springa till tåget. Hann inte heller äta något på kvällen. Kom till kubben o slängde mig över skivspelaren eftersom jag kom precis när jag skulle gå på.

Spelade utan att ha hunnit andas och kände mig lost, sen blev det ett par drinkar på det och jag börja må sämre. Han aldrig känna av i vilket stadie jag var på och om jag borde ha tagit ett glas.

Blev en taxi hem direkt efter att jag spelat klart eftersom jag kände hur världen höll på och rasa. Men ingen ser när jag mår som jag gör, tur det. Jag skulle ha kört B2B med Eka och Ametist senare mot slutet, men Cleo förstod att jag va sliten och fick gå hem. Men hon var nöjd och glad över att jag kom och körde under den avsatta tiden för mig.

Nu har jag sovit, men vaknade med en baksmälla och är jävligt förvirrad. När det är så, då tänker jag på jobb och då glömmer jag bort allt. haha

Nä nu ska jag ta o fixa lite grejer innan grabbarna kommer hit. Vi ska spela Tv-spel och samtidigt ska jag fota Dacosta.

I lördags natt fick jag en liten flipp och köpte mig en resa till Malmö. Hade varit nice om jag kunde säga en enkelresa till Malmö. Men jag åker hem redan imorrn, vilket jag inte alls vill. Jag älskar denna stad, speciellt när det finns så underbara människor här.

Förhoppningsvis kommer jag att åka hit fler gånger. Börjar redan nu tänka på nästa resa hit. <3

Passar på och njuta av sista dagen.

Ska snart iväg och träffa Sindri, tänkte luncha och sedan ska jag hem o jobba lite tills min kompis som jag bor hos slutar jobbet.

Ha en fin dag.