Kl är 03:20 i skrivande stund. Borde sova, men är för pigg för det. Vad gör man då, sitter o jobbar o kollar på film. Why not.

Blev sjukt inspirerad igår efter att jag pratade i telefon med en vän i 4½ timma. Det var allt från jidder till att vi skratta. Men hur som helst blev jag blev inspirerad, eller jag vet inte om jag blev inspirerad men jag insåg en hel del saker.

På något sätt vaknade jag upp och insåg saker jag glömt bort. Spenderade dagen med att städa och kolla på The Secret som är en dokumentär jag alltid kollat på när jag känner mig förvirrad. Förut kollade jag på dokumentären en gång i månaden och det funkade, jag tänkte bara positivt. Men på senare tid har jag tappat det mesta.

Men nu, nu jävlar ska jag tillbaka till de där.

Tänkte gå upp vid 11:00 imorrn. Kl 14:00 ska jag ha möte på Inferno Online. Vi håller på o planerar ett as fett event.  Sen kommer jag nog stanna kvar där och spela CSgo. Får se hur länge jag stannar där. Har inga andra planer, det är trots allt röd dag imorrn.

Nä nu ska jag ta o se klart på filmen och sedan sova. God natt!

Egentligen är det ingen skillnad på hur det var för 4 dagar sen och hur det är nu. Men ett nytt år ger människor hop om att kunna ”starta på nytt” och bestämma sig för ett bättre år.

Jag undrar om detta år kan bli bättre en förra, åter står och se.

Ska iväg på lite ärenden nu, gymma o sedan till Studion för lite jobb.  Även jag gör lite förändringar, det behövs, det behövs verkligen och jag ser fram emot dessa förändringar. men det gör jag inte för att det är nytt år, det är för att jag ställer nya krav på mig själv och mål i livet.

Men nu måste jag springa. Ha det bäst

Jag älskar när ett nytt år börjar. Jag hatar själva NYÅR men jag älskar 1 Januari. Däremot älskar jag det mer när det är riktigt kallt och att man känner kylan. Jag kommer starta upp mitt nya år i Göteborg. För första gången kommer jag inte va i Stockholm, utan jag ska fira den med lite vänner som bor där. Blev spontant och det kommer bli super kul.

Jag vet exakt hur jag kommer börja de nya året. Kommer inte ha några nyårslöften utan jag kommer börja om på nytt. 2015 var ett år jag fick träna, de var mitt bästa år. Året då allt jag kämpat för föll på plats. Det har varit året jag hittat mig själv och kommit till ro med mig själv. Jag har verkligen hittat vem jag är. 2016 kommer vara året jag kommer bygga ihop allt och ta reda på exakt vad jag vill göra. Det kommer vara ett extremt slitsamt år, men jag kommer inte ge upp.

Jag ska gå tillbaka till hur det var 2009, ska slita lika hårt som jag gjorde då. Ska bli otroligt kul. Ser fram emot det. Jag kommer släppa 2015 och släppa allt onödigt. Släppa alla onödiga människor och fokusera på mig. Jag vet vad jag vill göra, men vägen dit är lång om jag inte sätter små mål.

2007 fick jag lära mig en sak som jag alltid haft i huvudet. För att lyckas till de stora målet så måste man ha små mål och det är nog det som gjort att jag lyckats. Så första målet är att skicka in mina papper från läkaren både till skolan och till CSN så att jag kan få lite hjälp med skolan. Nu väntar jag på allt. Förhoppningsvis kommer det i veckan.

Men nu, nu måste jag springa iväg. Ska till stan och träffa upp min gode vän Vincent från DICE. Härligt o få hänga med en annan tv-spels människa.

Ikväll kör jag på 12h stream tror jag.

Ha en super fin dag

Ibland undrar jag om denna livsstil är värt det. De finns en del av mig som jag inte längre tycker om, den där bitterheten som skjuter undan alla människor. Jag vill inte va så, jag vill inte skjuta från alla. Ibland kan jag kolla runt mig och tänka ”hur gör dessa människor som har så mycket vänner runt om kring sig”.

Sen kommer jag på att de inte har 9 diagnoser och de fungerar normalt. Jag å andra sidan har 9 diagnoser som jag måste kämpa med varje dag och varje dag är en kamp. Jag må ha gått på DBT och jag må har lärt mig en hel del, men det är inte lätt. Det är verkligen inte lätt.

Jag kan bli så arg över absolut inget, jag kan känna mig så missförstådd och dum i huvudet att jag istället skjuter ifrån människor och är ”ensam”. Sen kommer folk o säger att jag har värsta drömjobbet och det jag gör är lyxigt. Om folk ba visste… OM de bara visste…!

Jag är extremt kreativ och det är något jag ska jobba med, något som passar mig och mina diagnoser. Men att hitta ett kreativ jobb, kunna leva på det är riktigt svårt. Jag tjänar just nu bara på att Dja. Jag vet att jag är en bra Dj, jag vet att min musik är bra och att jag får folk och festa loss. Men att fixa gig är inte det lättaste. Det är kämpigt. Vissa månader är jag fullbokad och vissa andra är jag inte det.

Varför klaga? Jag ska vara tacksam över att jag snart tar mig in i mitt 9 år som överlevare. Kan inte fatta att det snart har gått 9 år och att jag kämpat i 9 år för att överleva. 2015 har varit det bästa året under mina 30 år. Det är jävligt sjukt att det är så. Men sen är jag väldigt tacksam över att jag lever. Det såg annorlunda ut för 9 år. Bara tanken av hur det var då får mig o må riktigt dåligt!

Men nu ska jag till Radiohuset o snacka om just kampen med diagnoser och hur jag får allt i livet o fungera.