Jag tror inte ni förstår känslan jag har just nu. Jag är inte så jätte ledsen över att jag inte ska plugga i LA denna termin, men jag har fortfarande en plats till våren. Så vi får se vad som händer.

Jag är en sådan person som överanalyserar allt och tänker för mycket. Hur jag va förra året och hur jag är nu är en stor skillnad, jag känner själv hur mycket jag växt och vilka förändringar jag gjort. Den diskussionen hade jag med Andrea igår. Hur jag reagerar över saker och jag hanterar vissa saker, det är inte alls som förr.

Träffade även en person här om dagen som jag hamna i en diskussion om, det personen gjorde var att trycka ner mig och kasta skit mot mig. För ett år sen hade jag blivit tokig och sagt massa dumma saker. Istället så stod jag där och ba okey, så nu försöker du trycka ner mig. Det är inte så jävla kul och höra vilket jävla psykfall man är pga att man har diagnoser, pga saker man varit med om som liten som påverkat mig. DET ÄR INTE MITT FEL! Det är lixom inte mitt fel att jag har slitits bland folk och det är inte mitt fel att jag blivit utsatt för diverse sak sen liten. Men jag tar inte separation lika hårt. Om jag blir tex dissad kunde hela min värld gå under, men så är det inte längre. Nu har jag slutat bry mig om sånt. jag stressar inte sönder mig och jag är inte paranoid. Ni förstår inte hur jävla skönt det är att känna sig så här stark.

Mitt liv skulle aldrig fungera om jag inte kom på massa olika projekt som jag aldrig blir klar med. Det är något med ADHD som gör att jag aldrig hinner bli färdig, jag tröttnar. Allt beror på hur snabbt/sakta det går.

Men en sak jag aldrig slutat med är bloggen. Det är den enda saken som hållit igång i så många år. Som även hållit mig igång. Men jag hittar alltid något nytt och kul o göra. När jag väl börjar med dessa saker blir jag alltid förbannad o tänker ”varför gjorde jag inte detta när jag var yngre”.

Helt plötsligt börjar jag känna mig gammal och jag blir förvirrad.

Så ni som säger att jag ”jobbar” hårt, det har med att allt jag inte kunde göra när jag var yngre gör jag nu. Allt jag missade att pröva när jag var yngre, det är sånt jag gör nu. Jag måste, för mitt eget bästa, för att må bra. För att även veta vad jag tycker om o inte tycker om.

Nu låter jag som en vilsen människa, men på sätt o vis så är jag lite vilse, i mig själv. Men jag vet vad jag vill. Jag vet vad jag vill uppnå och jag är en sån som alltid uppnår mina mål, OAVSETT!

Nu har jag börjat ta mitt Tv-spelade till en helt ny nivå och det är kul. Men jävlar vad ”mina vänner” ska påpeka det. Jag tycker det är skönt o sitta hemma o spela tv-spel, roligt o även streama. Bjuda på sig själv. Och tv-spel är något jag är uppväxt med och något jag aldrig lär tröttna på.

God morgon bloggen!

Jävla skit natt. Knappt sovit och hatar när jag blir så här.

La mig rätt tidigt, eller för mig är kl 00:00 tidigt. Hur som helst, jag la mig och sov, somnade. En kort stund där efter vaknade jag av att jag kunde kunde andas. Det var som om någon kvävde mig. Jag kände verkligen hur jag försökte andas men att jag inte fick någon luft. Detta har händer mig gång på gång. Även en av anledningarna till varför jag inte sover om nätterna.

Tänk er själva, ni tror att ni håller på och dö. Jag kunde på riktigt se hur livet bara passerade förbi. Jag låg och skaka efter, jag har sovit extremt dåligt efter det.

Men fyfan vad vidrigt det var. Att vakna upp efter en känsla av att någon kväver mig och att på riktigt inte kunna andas. Paniken i min kropp.  Egentligen vill jag vara hemma idag och försöka glömma verkliga livet, för jag känner mig för slut för att göra något.

Men Ska iväg på behandlingen, sen till gymmet och där efter ska jag på ett möte.