Förord:Första gången jag träffade Jasmine Kara var på planet på väg till USA för 6 år sen. En otroligt söt tjej. Andra gången träffade jag henne på min födelsedagsfest då hon kom med en kille som jag hade bokat som artist. Och sen dess har vi hållt kontakten. Jag är stolt över Jasmine! Det går framåt för henne. Här kommer hennes svar! / Melika
Vem är kvinnan bakom Jasmine Kara?
– En arbetsnarkoman som använder musiken som min terapi i vått och torrt. Lever för att få glädja andra genom min musik och få uppleva så mycket som möjligt i livet. Jag är extremt impulsiv och har Adhd. Jag kan inte sitta stilla mer än fem minuter. Därav passar artistyrket perfekt för mig. Jag får resa mycket, träffa mycket roliga människor och framför allt syssla med min passion och det är ovärderligt för mig. Dessutom så får jag ut så mycket energi på scen att jag kan hålla mig lugn långt efter ett framträdande.
Första gången jag träffa dig var 2007 på planet på väg till USA. En söt liten tjej som ville lyckas med det hon älska som mest. Idag går allt väldigt bra för dig när det gäller din musik. Hur har du utvecklats och vad är det som har varit svårast?
– Det svåraste har varit att ha tålamod. Saker och ting har tagit otroligt lång tid trots att man har jobbat varenda dag för att nå sina mål. Jag är inte där jag vill vara helt än även om jag är otroligt tacksam för hur långt jag har kommit. Men under vägen har jag också lärt mig att njuta av kämpandet och alla ögonblick.
Artistbranschen är allt annat än lätt, men det är så värt ändå för när man väl får göra det man drömmer om så kan man leva på det i alla svåra stunder också.
Men det viktigaste om man vill bli artist och inte bara för en dag är att man måste vilja det mer än att vilja äta mat i princip och bara omge sig med människor som är positiva och kan lyfta en och inte sänka en. Det gäller också i andra yrken och val i livet. Men har man en så stor passion för musik och branschen som jag och många andra har så blir det inte längre ens val. Det blir ens beroende och lyckopiller.
– Många tyckte jag var helt knäpp när jag berättade min idé om den tvåfärgade frisyren. Men jag ville inte heller ha något som var vackert, jag ville ha en frisyr som var jag. Och på många sätt beskriver min frisyr den jag är; dels för att jag är halviransk och halvsvensk , dels för att jag har två personligheter och röster; en på scen och en utanför scen. Jag lever också i många olika världar och vill inte kalla mig för en speciell typ. När folk frågar vart jag är ifrån så svarar jag ofta ”I´m a world citizen”. Därför det aldrig spelat någon roll för mig.
Vad kommer vi få se utav dig detta år?
– Snart en ny singel och ganska mycket svensk TV i höst. Jag flyttar däremot ifrån sverige i slutet av juli men kommer vara mycket i sverige fram och tillbaks ändå lite då och då.
Vad tycker du om hiphopen i Sverige?Fördelar/nackdelar
– Svenska hiphopproducenter är kända för riktigt feta beats. Det känns som om det blir ännu närmre när rappen är på svenska och lättare att ta till sig ord.
Nu går vi över till lite roligare frågor.
Vad är din favoritmat och varför tycker du om just den rätten?
– Jag gillar allt som är onyttigt o princip men det bästa jag vet är annars Zereshk polo en persisk maträtt med saffransris och kyckling och röda bär.
Om du var fast på en öde ö och fick ta med dig tre saker, vad skulle det vara? och varför just dom tre sakerna?
-Dator (om den har internet,) gitarr och en hygienväska.
Datorn har egentligen allt man behöver om den har internet. Då kan man göra låtar på garageband om inte annat, hålla kontakt med övriga världen och göra i princip vad som helst. Gitarren för känslans skull att få spela på riktigt, och hygienväskan för att jag aldrig skulle klara mig utan mina hygienartiklar.
Hur löd det senaste sms:et du fick?
– Sorry I´ll be ten mins late! x
Om du fick ta bort en lag, vilken skulle det vara och varför
– Jag är så dålig på lagar så jag vågar inte säga riktigt men skulle vilja göra värre straff för pedofiler och våldtäcktsmän.
Om du fick välja att leva i en tv-serie, vilken skulle du välja att leva i då? och varför
– Kalle moraeus m.m. Därför att det känns som att det är den enda (i alla fall svenska) tv serien där musiken är i fokus och inte bara läggs in som lite rolig underhållning. Dessutom får man möta så mycket olika sorters musiker och lära sig så mycket nytt och få så mycket inspiration.
