Det är bara en vecka kvar tills flytten! Sen kommer jag få lugn och ro! Sen kommer jag kunna andas och inte tänka på all stress! Ska bli så jävla skönt och få flytta! Men samtidigt kommer det bli jävligt läskigt eftersom jag bott i samma område sen jag kom till Sverige, förutom när jag bodde varannan helg i Haninge hos min pappa. Men det var när jag var yngre.
Jag ser verkligen fram emot detta. Fan vad jag kommer börja fota efter det. Kommer inte kunna ha en uppställt studio som jag haft här eftersom jag flyttar till mindre. Jag saknar verkligen att fota och jobba med bilder. Det är något jag kommer börja spendera mina helger med!
Men innan det måste jag förbereda min föreläsning jag ska för ett gäng lärare. Blivit bokad av rädda barnen för att dela med mig om mitt liv och varför saker o ting hände när jag var liten!
För mig var det väll känslan av utanförskap, att jag kände mig utanför. Men det var inget som jag egentligen var, utan det var mer en känsla. Men jag var aldrig så som jag kände mig. Jag var alltid glad och skrattade, men jag var alltid ledsen och mådde dåligt. Jag busade som liten för uppmärksamhet. Men när är ett par år gammal, rättare sagt när jag var 5 år hände de något väldigt hemskt i mitt liv som jag burit med mig sen dess och fick aldrig jobba med händelsen förens ett par år sen då jag levt mitt destruktiva liv.
Men den händelsen som hände när jag var 5 år är det värsta jag någonsin varit med om, något som jag måste och kommer få jobba med livet ut. För det är något jag aldrig kanske kan sätta bakom mig. Men däremot är det något jag kan använda för att hjälpa unga tjejer som varit med om samma sak.
Människor som aldrig varit med om vissa saker kan nog aldrig förstå hur det känns att behöva gå igenom vissa saker. Hade världens tjafs med min syster under julen om just detta.
Men det som hände mig när jag var 5 år är något som jag under min uppväxt försökte glömma men det gjorde att jag bara gjorde fler dumma saker och vart jävligt destruktiv.
Det är väll därför jag just nu håller på med en PTS och ADHD/ADD utredning. Jag vill bara veta vad fan det är för fel, varför jag kan vända humör så snabbt, varför jag bli så jävla aggressiv så snabbt och utan anledning! Vill också veta ett bra system som funkar för att motverka dessa saker. Trots att jag pluggat inom dessa områden är det jätte svårt för mig att veta exakt vad jag ska göra.
Första steget är att kunna prata om det, att konfrontera och erkänna. Jag har inga problem alls att göra det förutom att konfrontera personen som utsatte mig för just det som jag utsattes när jag var 5 år. Det finns många anledningar till varför jag inte skulle kunna göra det. När jag blev ombedd att fråga personen varför så fanns det inte alls på kartan att göra det. ALDRIG!
Som sagt, den som aldrig blivit utsatt kommer aldrig förstå känslomässigt och kan aldrig förstå vad för spår den sätter.
Jag vill verkligen hjälpa barn och ungdomar som har det svårt, som mår dåligt, aggressiva och är destruktiva.Och tack gode gud, det är något jag gör idag!
vet inte vad jag ville komma fram till, men behövde bara skriva av mig!
