Just nu är jag så som jag va för 8-9 år sen, vilket är riktigt dåligt. Det är inte alls bra. Skillnaden på då och nu är stor, jag tänker annorlunda. Jag har mer kunskaper men beteendet är desamma. Så det var bara att smsa min behandlare och säga att vi måste ses nu. Jag får inte tappa det jag jobbat stenhårt för. Det jag krigat på. Men jag hatar verkligen Dec/jan. De två värsta månaderna i mitt liv. Många mår dåligt av mörkret och blir lite deppig. Men jag blir som en zombie och går på autopilot. Jag stänger ut de flesta och är hemma om jag inte har något att göra. Jag hatar vintern. Och just nu har jag absolut INGET och göra. Rastlös. RASTLÖS! Sååååå… igår tog jag och gjorde något kul som jag håller tummarna för. Hoppas på lite förändringar i min vardag, för det behöver jag. Verkligen.
Så nu ska jag till min fina behandlare, har fått lite problem och behöver hjälp. hahah. Vi avslutade våran behandling för ett tag sen men är otroligt tacksam över denna underbara kvinna som ger sig tid till att träffa mig akut. Livet med Borderline är inte lätt. Och just nu är det två personer i hela denna värld som förstår mig på ett sätt som ingen annan kan någonsin förstå. Andrea och min behandlare Carina. Vilka kvinnor!
NU måste jag springa iväg. Efter behandlingen måste jag skynda mig hem för att fixa mig och dra iväg till Universal, spinnup möte innan spinnup/universal partaj.
Lite bra musik
