Ibland känns det som om jag är en enda på planeten som inte dömer folk, det känns som om jag e den enda som inte ser ner på någon för hur de valt att leva sitt liv och det känns som om jag e den enda som ger människor en andra chans.
När jag tittar ut på samhället och ser hur människor dömer ut varandra så tänker jag är det så här de gör med mig? Jag har hört att de trott att jag varit på ett sätt men visa sig att jag inte alls var så. Jag är snäll, jag är en väldigt god människa men samhället ger mig inte en chans att visa det på rätt sätt. Eftersom jag har 9 diagnoser blir livet inte lättare utan allt är en aning svårare. Jag gör fel, blir missförstådd och hamnar i konflikter som är riktigt onödiga. Dessutom har samhället en skev bild på de som har diagnoser. Jag önskar de kunde ingå i ens utbildning.
Men hur som helst. I går blev jag och Sandro avbokad på Kåken pga Sandros bakgrund vilket är jävligt stört. Jag älskar Kåken, jag tycker det är riktigt kul och spela där, men i detta fall håller jag Sandros rygg. Att döma ut någon för vad man hört av andra är inte OK! 100% av alla rykten är tillgjorda och överdrivna.
Om någon såg mig ramla så kommer sista personen som hörde denna ”melika ramlade” så kommer det till slut vara ”någon puttade melika så hon föll” inte för att detta är något som folk skulle snacka om, men ni fattar grejen.
Ett annat exempel. Under min barndom kallades jag för hora, ryktet spred sig och jag va en hora som låg med ALLA killar. jag va 15 år, jag umgicks med bara killar och jag hade verken kysst en kille eller blivit av med oskulden. Ändå hade jag ryktet. Förstår ni?
Jag umgås med massa grabbar, jag är en hora.
Jag bjuder hellre in människor till att umgås med mig för att få en egen bild av hur jag är. Jag har kärlek och ge, inte hat.
Samma sak med Sandro, hur F A N kan folk ”flagga” för honom