Ibland kan man ifrågasätta sig själv om man gör ett bra jobb, men jag känner inte att jag behöver göra det.
Idag var det min sista dagtid pass på KFUM gården och barnen hade tillsammans med personalen ordnat en överraskningsfest för mig.
De tar in mig med ögonbindels och det första som händer är ju att jag självklart börja gråta och efter att jag sett att det står Melika, Gå inte, Vi älskar dig gör ju att mitt hjärta går i tusen bitar! Fyfan vad jag grät…
Detta är bara ett bevis på att de jag gör är bara positivt. Jag blir otroligt lycklig av att se detta, jag blir så jävla glad och tacksam. Fyfan vad fint och fyfan vad gulligt.
De känns jätte svårt och lämna dessa 10-12 åringar.
