Godmorgon alla fina!

Känner mig sjukt irriterad samtidigt som jag vet att snart händer det saker som kommer få er att tappa hakan! Kan inte alls låta saker som igår krypa ner under skinnet på mig.

Blev sjukt opeppad igår, kände verkligen hur jag ville bara skita i och ta bilder, sätta mig på golvet som ett litet barn med armarna i kors. Ville inte alls fota igår, men jag har väldigt fina vänner och twitter följare som faktis peppa mig att fortsätta.

Vad fan skulle jag gör utan er? ni är otroligt fina!

Som tur var hade jag min ”lärare” inom fotograf där på plats som faktis peppade mig till max.  Det är han som har lärt mig allt inom kamera inställningar.

Men jag tog 500-600 bilder igår och måste gå igenom dom imorrn eftersom jag ska jobba 14 timmar idag. blää!

Jag vet att gårdagen kommer ge mig styrka till att göra saker själv, med tanke på att liknande saker hände för 10 månader sen och de gjorde att jag har lyckats fota alla dessa artister!

Men jag fick en kommentar i bloggen som jag tänkte att jag skulle svara på här.

Här kommer frågan:

du inspirerar mig jätte mkt för hur du kämpat o gör ngt du gillar o fortfarande har ett mål och dröm dedär med eminem att du ser det som realistiskt o vverkligen tror på att uppfylla drömmen, huuuur fick du folk o se det alltså hur blev du bokad för jobb osv vill också kunna kämpa för att komma upp som du gör

Svar: 

Jag brukar säga att allt går om man bara så lite som vill. Meningen med hela duvetinte.se är att inspirera människor och jag är riktigt glad att jag lyckats inspirera dig.

Livet är lätt, om du vill att den ska vara lätt. Men ibland är livet svårt och det är då du lär dig nytta och blir 10 ggr starkare.

Man kommer nog alltid ha mål och drömmar. Man hittar nya intressen som blir mål och man har stora drömmar  och dom drömmarna gör jag till mål. Drömmar är något jag har när jag sover, men i verkliga livet ser jag allt som ett mål.

Att träffa Eminem, det är egentligen en dröm. Men varför ska jag drömma när jag kan se det som ett mål? att en dag få träffa honom och få säga det jag alltid velat säga, att bara få säga TACK! ett ord!  Jag har kommit två steg närmare och fortsätter jag på detta vis, då lyckas jag!

Folk tycker jag e dum i huvudet, men det skiter jag i fullständigt. Jag njuter på samma gång och det är viktigt.

Om man brinner för något, om man verkligen älskar något då gör man det, spelar ingen roll vad som står i vägen, MAN GÖR DET BARA! Jag ser inga hinder, jag ser möjligheter. Om jag nu vill ha en framgångsrik blogg som jag faktis idag har (vilket jag själv tycker) då gäller det att kämpa, sätta regler, tider, schema. Du måste ha egna ramar som du går efter. Jag gav upp allt i stort sätt men samtidigt så tog människor ett avstånd från mig.

Jag tappade kontakten med mina vänner eftersom jag var fokuserad på jobb, jag var ute och vaken sent, alltså fick jag för lite sömn. Det fanns massa saker jag gjorde. Jag jobbade heltid (som jag gör idag) och jag bloggar på heltid. Man måste kompromissa.

Men idag har jag lite tid för vänner, men oftast mixar jag min tid med vänner och jobb. Det funkar.

Jag kämpade i tre år och som tjej, att gå fram till en rappare och säga att du vill jobba med dom är inte lätt. Jag har fått kämpa, stå emot och säga emot för att få respekt och för att folk ska titta på mig på ett annat sätt en att se mig som en tjej de kan sätta på! haha

Det jag har gjort är att kontakta människor, men i början var det inte lätt, jag fick kämpa mig till att komma dit jag är idag, knyta kontakter, snacka med folk.  Det tog mig 2 år att samla ihop alla kontakter och bli bekväm i min roll.

Men vad är det exakt du vill göra? Så här gör man i stort sätt vad man en vill bli. Jag kämpa lika hårt för att jobba med ungdomar!

 Så här såg mitt första år ut som duvetinte bloggare!